Dags att gräva upp!

För två veckor sedan grävde alla tre grupper ner tre saker i skogen. Och denna vecka var det dags att gräva upp gömman. Barnen var väldigt nyfikna på hur det kunde se ut i hålet.  Vi började med att titta på en bild av sakerna. 


Detta var en grupps gömma. Barnen var överens om att äppelskrutten var uppätet av en nedbrytare. Maskar eller svampar trodde barnen. Plasten skulle nog vara kvar. Kanske ändrar den färg under marken. Ett barn berättar att djur inte äter plastlock eftersom att de då kan få ont imagen och kräkas. Och det vill man ju inte! Metall får man inte heller äta. Några barn blev lite oroliga över att vi skulle hitta djur som smakat på metallen och att de nu hade ont i tänderna 

Sedan var det dags att gräva

Tänk att vi hittade en larv som åt på resterna av skruttet. Så spännande! Vi använde vårt mikroskop och tittade närmare på skruttet och larven. Plasten och metallen var orört och vi tog med dessa till förskolan för att sortera rätt. Hålet grävde vi över och lät larven smaska vidare i jorden. 


Vad händer med äppelskrutten?

I skogen började vi terminen med att prata om allemansrätten. Med hjälp av Allemansråttan från Håll Sverige rent blev ledorden inte störa och förstöra i naturen. (http://www.hsr.se/sites/default/files/ali_sara_och_allemansrattan.pdf)

Och planetskötare som de är har skräp som hittats till och från skogen plockats upp och slängts på rätt plats. Men vad är egentligen skräp? Äppelskrutt gillar ju djuren. Ekorrar och rådjur brukar äta upp barnens fruktrester som barnen lämnar vid en gran.  Vi kom överens om att vi kan fortsätta lämna skrutt i skogen. Men om jag gräver över äppelskrutten , vem äter upp dem då? 

Nedbrytarna har vi tittat närmare på. Mask, svampar och gråsuggor har barnen kunnat hitta i skogen eller ute på gården. En  vecka grävde barnen över sina äppelskrutt. Och veckan efter var det en massa vita svamptrådar över några skrutt medan andra var borta. 

Så klart ville vi prova gräva ned fler saker. Men jag fick lova att gräva upp igen om två veckor. Tre grupper grävde ned tre saker var. Äpple, plastlock, folie, en annan grupp äpple, mjölklock, trasig leksaksbil och tredje gruppen, äpple, sugrör och sax. Några barn blev bekymrade över att nedbrytarna skulle bli sjuka eller få ont i magen. Troligtvis inspirerade av en sång vi sjunger nu, ”masken Sigge” (https://youtu.be/uN0vWxo5bJ4)


Nu är vi tillbaka!

Höst igen! Inte klokt vad tiden flyger fram. Innan sommaren sa vi hejdå till 13 blivande skolbarn. Så nu har vi fått påfyllt av en yngre skara barn. Vi har nya barn från två avdelningar här på Fridhem samt barn som flyttat till området och så klart ett gäng som gått hos oss en tid. Så nu arbetar vi hårt med att lära känna varandra och få ihop denna samling barn till en grupp. 

Läsårets tema är Ta hand om vår planet. Sommarlovsprogrammet har bidragit till ett nytt ord, planetskötare. Barnen visade ett stort intresse för vad en planetskötare gör och just att hitta skräp och sortera är de redan jätte duktiga på. I gruppintervjuer har barnen berättat om vad de är nyfikna på och sedan några veckor arbetar vi i grupperna. Skogen, rörelserummet och ateljén. Fokuset är just nu på kretslopp och nedbrytarna. Och återvinning. Det ska bli så spännande att se var vi hamnar!


Mindfulness

Genom att barnen tidigt ges möjlighet att träna mindfulness, får de verktyg för hela livet att möta en allt mer stressfylld och ständigt föränderlig omvärld.

Vi introducerade mindfulness i små grupper. De fick låna ett varsitt mjukisdjur att koncentrera sig på. Att se på och känna på utan att berätta för någon annan vad de såg och kände. Jag bad dem titta på djurets ansikte, om det hade några ögon, en mun, kanske en nos. Hade djuret öron? Eller kanske tillockmed horn. Hur många ben hade djuret? Kanske en svans. Sen fick de fokusera på hur det kändes. Var det ett ludet djur eller slätt, eller strävt. Kändes det mjukt eller hårt? 

Sen fick de lägga sig ner på varsin dyna. Och vi slog på en inspelad mindfulness övning för barn. Där de skulle hålla sina mjukisdjur och lyssna till rösten.

Första gången tyckte barnen att det var lite svårt att fokusera. De tyckte att det var lite tråkigt att vara tysta ”så länge”. Men de tyckte ändå att det var skönt. Andra gången tyckte de att det var lättare, eftersom de visste vad det handlade om. Nu har vi även gjort mindfulness i storgrupp. En stimmig dag, kan det vara skönt att sätta sig ner med ett mjukisdjur i famnen, lyssna på lugn musik och fokusera på andningen.

Vi har även prövat med fruktstunden. Att fokusera på vad som händer i munnen. Hur det känns att bita i ett äpple. Hur det smakar och om det är saftigt eller torrt.


Blue-Bot är här

Vår nya vän Blue-Bot!
Lyckan var stor när en riktig robot kom till Skeppet. Blue-bot åker ett steg i taget och barnen förstod snabbt hur man programmerar den. Tack vare övningar på samlingar och i skogen hade de en förförståelse för hur man ska göra. 


Så klart åker Blue-bot till olika planeter! Barnen diskuterade hur koden skulle se ut. Fram, vrid höger och fram. För att göra de ännu mer tydligt använde vi oss även av pilar. Jag visade knapparna på roboten och tryckte på Blue-bot. När roboten kom fram till sitt mål jublade barnen och klappade händerna. Bra jobbat Blue-bot!

Under eftermiddagen gjorde barnen egna robotar. Folie och mjölkkorkar är utmärkt material när man ska robotskapa. 


Robot i skogen

Programmeringen fortsatte i skogen i grupper. Barnen turades om att vara robotar och att programmera. Vi pratade om pilarnas betydelse och att en pil betyder ett steg eller en vrid.


Det var spännande att se barnens strategier för att lyckas med koden. Några ville ta ett steg i taget medan andra kunde säga hela koden på en gång.

På samlingen pratade vi om hur en robot kan se ut. Om man ska skicka i väg en robot till en isplanet. Hur ska den se ut?


Barnen berättade och jag ritade på whiteboarden. Däck med  extra däck och dubbar. Stort öga med kamera, lampa bak och fram. Issmältare och hacka och motor. Många spännande och kluriga idéer.


Robot på främmande planet

För att undersöka mars används robotar. Vi introducerade robotar med hjälp av en saga på samlingen. Barnen fick hjälpa till att lösa vetenskapsmännens problem hur de skulle styra, programmera roboten. Ord som kod och programmering användes.


Gå fram, bak, höger och vänster. Vrid, sväng. 

Hur många steg? 

Barnen hjälpte robotar gå en bana. Först ett steg i taget och sedan en hel kod


Rymdvarelser får färg

Barnen har målat sina varelser. Hur kan färg och form se ut på andra planeter? Hur kan varelser leva vid andra stjärnor? Barnen diskuterade med varandra och funderade över värme/kyla, natt/dag. Kanske har andra planeter många månar som varelserna kan se, kanske är grannplaneterna nära varandra. Hur ser himlen ut där? Vi har även läst om hur forskare söker liv på andra planeter och vetenskapsmäns idéer kring detta. 


Vem bor på min planet?

I veckan har barnen i ateljén skapat rymdvarelser till sina fantasiplaneter. Hur ser en varelse ut som bor på spännandeplaneten eller banansilver? Barnen fick använda sig av lera och gjorde figurer. Vilka egenskaper har de? Kan de flyga? Rulla? Nästa vecka kommer de få måla sina varelser. 


En egen planet

Nyligen upptäcktes 7 nya planeter bara 39 ljusår bort. Hur ser det ut där? Vad heter de planeterna? Barnen fick spåna fritt i ateljén och själva skapa en egen planet. De valde färger, material och form. Sedan intervjuades de och fakta om planeten sattes upp brevid.
Duploplanet, spännandeplaneten, tomatplaneten och enhörningsplaneten är några smakprov. Diskussionerna fortsatte sedan i fri lek och vid matborden. Hur skulle det vara att bo på en planet där allt var gjort av duplo? Barnen gapskrattade när de reflekterade över livet på planeten och hur de skulle kunna bygga om allt när som helst.

Det är spännande att höra barnens funderingar och bara genom att ställa lite frågor på vägen eller komma med ett inpass så blir det fantastiska diskussioner. Detta leder även vidare på temat. Vem bor på planeten? Hur ser utomjordingar ut? Kan vi åka dit? Vill jag åka ut och utforska rymden?